Neulerintamalta ei mitään valmista - På stickfronten inget färdigt

Kaksi viikonloppua tuli ja meni ilman että koskinkaan alpakkaneuleeseeni, sen sijaan kestitsin vieraita ja kyllästyin lopullisesti keittiönoviini (= tyyliä mummo, vuosimallia 1989) - nyt maalaan ja hion niitä neulomisen sijaan. Kuten huomaatte on mottoni "Uuden projektin viehätys voittaa vanhan"...

Det gick två veckoslut utan att jag ens rörde min alpackastickning, så den avancerade inte ännu heller. Dessutom fick jag slutgiltigt nog av mina fula köksdörrar (tantstil årgång 1989) så nu koncentrerar jag mig på att måla dem. Som ni märker gillar jag bättre att starta projekt än att slutföra dem...

Uusi neuleprojekti - Nytt stickprojekt

Olen minä sentään jotain neulonut, vaikkakaan en alpakkaa.
Något har jag åtminstone stickat, trots att det inte är alpacka.


Tukholman reissuun tarvitsin uuden alkuvaiheessa olevan neuletyön jota olisi helppo kantaa repussa mukana (kävimme lasten iloksi Junibackenissa, jossa oli hyvin aikaa neuloa kun pikkuriiviöt karistivat ylimääräistä energiaa Huvikummun liukumäessä). Tässä tekele alkuvaiheessa taiteellisesti vanhassa kaupungissa kuvattuna, kuvan laatu enemmän taiteellinen kuin kelvollinen... Oikeasti projekti on tällä hetkellä aika valmiissa vaiheessa, joten ajankohtaisempaa kuvaa kohtapuolin tulossa.

För Stockholmsresan behövde jag ett nypåbörjat stickningsarbete som skulle vara lätt att bära (jag behövde sysselsättning när juniorerna sprang av sig överlops energi i villa Villekulla på Junibacken). Här poserar det nya projektet konstnärligt i Gamla stan, bildkvaliteten är tyvärr mera konstnärlig än acceptabel... Egentligen är verket för tillfället nästan färdigt, så färskare bilder på kommande.

Väliaikatiedote alpakasta - Mellanrapport om alpackan

Alpakkaneuleeni on pääntietä vaille valmis! Osat on viimeistelty ja ommeltu, nyt pitää enää huolitella pääntie. Mallin ylä- ja alareunan alltoilevuus tekee homman vähän haastavaksi, täytyy kehittää jotain jolla aallot pysyy kurissa.

Kuvia ei tällä kertaa, arki-iltojen pimeys ei ole suosiollinen. Toivottavasti voin viikonloppuna esitellä valmiin työn kuvien kera!

Min alpackatröja är så gott som färdig! Färdigt ihopsydd, men ännu saknas finslipningen vid halsurringningen. Det blir inte så lätt när mönstret gör nedre och övre kanterna på styckena vågiga, så jag får experimentera mig fram.

Inga bilder denna gång, mörka vardagskvällar lämpas sig dåligt för bra fotande. Hoppeligen kan jag på veckoslutet presentera reultatet med bilder!

Simpukoita - Snäckor

Rakastan merenrantoja, erityisesti sellaisia joista löytyy paljon kiviä ja tai simpukoita. Niinpä rantojen aarteita on kotiimme kertynyt. Osan olen säilönyt purkkeihin, mutta pari kolme niitä kyllä riittää.

Jag älskar havsstränder, speciellt sådana där man hittar mycket stenar och eller snäckor. Strandskatterna har alltså hopat sig hemma hos oss, en del har jag i burkar med två tre burkar räcker.

Piti siis keksiä muita keinoja hyödyntää kauniita simpukoita, ja kesän 2008 jälkeen askartelin tällaista seinänkoristetta simpukoista:

Det gällde alltså att hitta alternativa sätt att visa upp vackra snäckor, så på hösten 2008 pysslade jag ihop de här väggdekorationerna:




Painelin simpukat kosteaan askartelusaveen, hyvin pysyivät jopa ilman liimaa. Saven luonnollisuus sopii minusta hyvin luonnonmateriaali simpukoihin. Mutta ensi kesän saaliille pitäneekin sitten keksiä taas uutta käyttöä...

Jag tryckte in snäckorna i fuktig hobbylera, de hålls bra utan lim. Den naturnära leran tycker jag passar bra till naturmaterialet snäckor. Men för nästa sommars byte får jag väl hitta på ännu nya användningssätt...

Tukholmassa - I Stockholm

Piipahdin viime viikolla Tukholmassa, ja huomasin että tulevan alpakkaneuleeni värit löytyvät täältäkin vanhasta talosta Suurtorin varrelta.

Tog en sväng till Stockholm förra veckan, och konstaterade att färgerna i min blivande alpackatröja återfinns i de gamla husen vid Stortorget.

Kaunista oli. Vackert var det.


Ostoksia en pahemmin tenhyt kun olin perhematkalla, nämä kauniit baijerilaiset ja tshekkoslovakialaiset kupposet kuitenkin löysin Götgatanin Emmauksesta. Eivät olleet hinnalla pilattuja, vasemmanpuoleiset kuppi ja lautanen maksoivat euron ja oikeanpuoleiset kaksi euroa.

Det blev inte särskilt mycket shopping när vi var på familjeresa, men de här vackra bayerska och tjeckoslovakiska kopparna hittade jag på Emmaus på Götgatan. De till vänster kostade en euro styck och de till höger två euro (kopp och fat), bra kap alltså!

Aina ei onnistu osa II - Ibland lyckas det inte del II

Tästäkään ei tullut sellaista kuin piti, ja koko on vaihteeksi liian iso. Malli on Moda-lehdestä nro 6/2005, lanka mohairlankaa jonka nimen olen valitettavasti unohtanut. Ohje lehdessä oli Sandnesin langalle Kitten mohair, jota olen aikaisemmin nuelonut ja ollut siihen tyytyväinen. Olisi siis kannattanut valita sitä tähänkin.

Den här blev inte heller så som jag tänkt, och storleken är för omväxlings skull för stor. Modellen är från tidningen Moda nr 6/2005, garnet är ett mohairgarn som jag tyvärr inte minns namnet på. Mönstret var för garnet Kitten Mohair av Sandnes, som jag tidigare stickat med och gillat, så jag borde ha valt det.

Kokeilin neuletta myös vyön kanssa, ehkä hieman parempi niin. Valitettavasti en ole tottunut käyttämään vöitä tällä tavalla joten saa nähdä tuleeko tätä lainkaan käytettyä. Pläää II.

Jag provade också tröjan med ett bälte, lite bättre kanske så. Men jag är ovan att använda bälten på det här sättet så får se om jag alls kommer att använda tröjan. Bläää II.

Aina ei onnistu osa I - Ibland lyckas det inte del I

Otsikko viittaa siihen että itse tehden luulisi saavansa oikean kokoista, mutta outoa kyllä se ei aina onnistu. Tässä surullinen esimerkki:

Rubriken syftar på att när man stickar plagg till sig själv skulle man ju anta att resultatet är ett plagg som sitter perfekt och är rätt storlek - men så är det tyvärr inte alltid. Här ett sorgligt exempel:

Neuloin Garnstudion ohjeen mukaan (linkittäminen ei juuri nyt onnistu, firman nettisivu on ollut jo viikon verran epäkunnossa) nätin neuletakin saman firman langasta Silke-Tweed, joka on värisävyjensä ja tuntumansa ansiosta eräs suosikkilankani. Valitettavasti mittaukset menivät pieleen (ja kyllä, tein mallitilkun ensin) joten neuleesta tuli liian pieni ja napit kinnaavat rumasti. Palmikoiden neulominen helmaan ja kädentielle oli tuskastuttavan hidasta, joten päätin olla purkamatta vaikka huomasinkin koko-ongelman puolivälissä. Nyt ei auta muu kuin käyttää neuletta avonaisemmin tähän tapaan vain ylin nappi kiinni. Pläää.

Jag stickade en nätt kofta enligt modell från Garnstudio (deras webbsida har varit i olag redan en dryg vecka, därför ingen länk) av garnet Silke-Tweed från samma firma som är ett av mina favoritgarn på grund av färgurvalet och konsistensen. Tyvärr mätte jag fel (och ja, jag stickade en provbit först) och resultatet är en kofta som är alltför liten så att knapparna stramar fult åt. Jag märkte felet halvvägs, men eftersom det gick långsamt att sticka flätorna nere och vid manschetterna beslöt jag att inte riva upp, så nu får jag ha den endast med den översta knappen fast. Bläää.