Uusi vuosi, uudet tavat - Nytt år, nya vanor

En ole koskaan harrastanut uudenvuodenlupauksia, mutta nyt tuntui siltä että haluan asettaa itselleni erään elämänlaatua parantavan tavoitteen ja vieläpä kertoa sen julkisesti. Rakastan (käsityö)projektien aloittamista, mutta niiden loppuunsaattaminen jää usein kesken. Keskeneräiset projektit ovat kuitenkin alkaneet rasittaa minua henkisesti niin paljon, että oli aika tehdä pari radikaalia päätöstä. Viime vuonna karsin elämästäni valtavasti turhia tavaroita, tänä vuonna haluan karsia keskeneräisiä projekteja. Keinoja on kaksi: aloitettujen projektien loppuunsaattaminen ennen uusien aloittamista (mikä tulee olemaan minulle vaikeinta) ja toivottomien projektien välttäminen. Jälkimmäinen tarkoittaa sitä, että harkitsen tarkemmin ennen projektin aloittamista onko se todella vaivan arvoinen, varsinkin jos projekti tarkoittaa uusien tarvikkeiden hankkimista. Neuleiden kohdalla tarkistan varhaisemmassa vaiheessa että kappaleet ovat oikean kokoisia, ja jos malli tökkii puran sen surutta vaikka puolivälissä enkä jätä puolivalmiita kappaleita pitkäksi aikaa odottamaan.

Jag har aldrig brukat göra nyårslöften, men nu kändes det som att jag villa sätta upp ett mål som förbättrar min livskvalitet och därtill berätta den offentligt. Jag älskar att påbörja (handarbets)projekt, men att slutföra dem brukar ofta bli på hälft. De halvfärdiga projekten har börjat tära på mig mentalt så pass mycket att det är dags för några radikala tag. Förra året gallrade jag ordentligt bland mina ägodelar, nu är det dags att gallra bland de halvfärdiga projekten. Botemedlen är två: att inte påbörja nytt förrän det föregående avlsutats (vilket kommer att vara svårt för mig) och att noggrannare avväga om projektet över huvud taget är värt besväret, i synnerhet om det kräver att jag måste skaffa nytt material. När det gäller stickade plagg ska jag i ett tidigare skede kolla att storleken är rätt och att styckena passar, och om mönstret eller modellen inte känns rätt tar jag friskt och river upp det hela på halva vägen i stället för att lämna halvfärdiga stycken och hänga för en längre tid.

Bill Watterson: Calvin and Hobbes

Karsimisen lomassa karsin jo viime vuoden aikana monta neuleprojektia purkamalla sellaisia puolivalmiita tekeleitä joiden totesin olevan toivottomia. Tässä kuvakavalkadi purkutuomion saaneista projekteista, adios ja levätkää rauhassa!

När jag gallrade bland mina saker under förra året rev jag redan upp många av mina halvfärdiga stickningsprojekt, som jag konstaterade vara hopplösa. Här följer en bildkavalkad av dem som fick rivningsdomen, adios och vila i frid!

 

 

 

En taida uskaltaa kertoa kuinka monta vuotta eräät näistä projekteista ovat odottaneet valmistumista... krhm. Syyt valmistumattomuuteen vaihtelevat: useimmiten koko on väärä tai sitten malli tai lanka eivät enää miellytä. Onneksi neuletyön voi helposti purkaa ja langan käyttää uudelleen parempaa ja miellyttävämpään työhön, ja epämieluisat langat voin lahjoittaa taholle jolla on niille käyttöä.

Jag törs nog inte berätta hur många år en del av projekten ovan legat och väntat på att bli färdiga... krhm. Orsakerna till att de inte blev färdiga varierar: oftast är storleken fel, eller så gillar jag inte längre modellen eller garnegt. Som tur kan man lätt riva upp ett stickningsprojekt och återanvända garnet till ett nytt och bättre projekt, och garnen som jag inte gillar kan jag ge till en vän som har användning för dem.

Mittausvirhe - Mätningsfel

Väitin esitteleväni tällä viikolla haikankaan lopullisen käyttötarkoituksen, mutta toisin kävi. Tarkemmin sanoen kävi klassisesti, eli kangasta ei ollut tarpeeksi aiottuun tarkoitukseen eli tyynynpäälliseen. Grrrr!

Jag påstod att jag kommer att presentera hajtygets slutliga använding, men så blev det inte. I stället hände det klassiska, dvs. tyget räckte inte till dynvaret som jag planerat det för. Morrr!

Pitää siis hankkia vielä lisäpala kangasta ja painaa pari riviä haita lisää ennen kuin voin esitellä valmiin tuotteen. Huokaus...

Så nu måste jag skaffa ännu en bit tyg och trycka några radet hajar till förrän jag kan presentera en färdig produkt. Suck...

Mohairmoka - Mohairmisslyckande

Aina ei voi onnistua. Itse itselleen neulomisen hyvä puolen pitäisi olla juuri se että saa sellaisia vaatteita kun itse haluaa ja jotka sopivat hyvin - mittatilausvaatteitahan ne ovat - mutta jostain kumman syystä toisinaan käy niin ettei ole tyytyväinen lopputulokseen tai sen istuvuuteen. Minulla tähän johtaa joko se, että tajuan vasta kun kappaaleet ovat valmiita etten pidä kuviosta tai mallista tai se, etten malta neuloessa tarkistaa onko vaate oikean kokoinen. Vaaleanpunaisen mohairneuleen kanssa kävivät molemmat mokat: neule oli liian pitkä ja mallikerta ihan liian tylsä - molemmat seikkoja jotka olisi voinut helposti havaita ennen kuin olin neulonut kaikki kappaleet hihoja myöten sekä päätellyt ja ommellut yhteen etu- ja takakappaleet....

Det lyckas inte alltid. Fördelen med att sticka själv till sig själv borde vara just det att man får sådana kläder som man vill ha och som sitter bra - de är ju måttbeställda-, men av nån konstig anledning blir det ibland så att man inte är nöjd med resultatet eller hur plagget sitter. För mig blir det så antingen för att jag fattar först när styckena är färdiga att jag inte gillar modellen eller mönstret, eller för att jag bara stickat på utan att på vägen ha tålamod att kolla att det blir rätt storlek. Med den ljusröda mohairtröjan blev det båda dera: tröjan är för lång och mönstret alldeles för tråkigt - båda grejerna skulle ha varit lätta att upptäcka också före jag hade stickat alla delar inklusive ärmar och sytt ihop fram- och bakstyckena....

Mohairin purkaminen ei myöskään ollut herkkua, mutta tiedän että parempi tehdä se kuin pitää kaapissa valmista neuletta jota ei tule käytettyä. Uusi yritys (alla) on ainakin kuvioltaan paljon parempi, ja version 1.0 takakappale toimii hyvänä verrokkina oikean kokoiselle versiolle 2.0. Onneksi uutta mallineuletta on myös nopea neuloa, joten ei harmita ihan niin paljon. Ja vastoinkäymiset varmaan jalostavat luonnettani niin että minusta tulee kärsivällinen, aina rauhallinen zen-tyyppi...(niin varmaan!)

Det var inte heller kul att nysta upp mohairgarnet, men jag visste att det är bättre att göra det än att ha i skåpet ett färdigt plagg som det inte blir av att använda. Det nya försöket (nedan) har ett mycket bättre mönster, och bakstycket av version 1.0 fungerar som en bra jämförelse för att version 2.0 ska bli rätt storlek.Som tur går den nya modellen snabbt att sticka, så det harmar inte fullt så mycket. Och motgångarna utvecklar säkert mig till en tålmodig, alltid lugn zen-typ... (jo helt säkert!)

Per aspera ad astra?

Nyt menee eräällä projektilla niin huonosti, että on yritettävä edes olla henkevä latinankielisellä mietelauseella. Aloin neuloa kauniin pinkistä Karnalukslangasta mekkoa, josta olikin puolitoista kappaletta valmiina kun totesin ettei siitä tulee hyvää eikä se tule sopimaan kropalleni.

Nu går det så dåligt för ett av mina projekt, att jag måste försöka pigga upp det med lite med bevingade ord på latin. Jag började sticka en klänning av det vackert ljusröda Karnaluksgarnet, och hade redan ett och ett halvt stycke färdigt när jag insåg att klänningen inte kommer att sitta bra på mig.

Purkaminen tässä vaiheessa kirpaisi tietysti, mutta kokemuksesta tiedän ettei kannata jatkaa jos tietää ettei lopputuloksesta tule mieleistä. Vaihdoin siis suunnitelmaa ja aloin tehdä salmiakkikuvioista puseroa.

Att riva upp allt i det skedet var förstås plågsamt, men av erfarenhet vet jag att det inte lönar sig att fortsätta om det inte verkar bli ett plagg jag gillar. Så jag bytte plan och började sticka en tröja med salmiakmönster.

Mutta etukappaleen puolivälissä meni taas pieleen. Kuvion yläreunasta piti alkaa v-aukkoisen kaula-aukon kavennus, mutta ohjeen mukaista korkeutta etukappale ei ollut saavuttanut silloin kuin piti. Lisäksi huomasin että kuvioiden keskiosa pullottaa, ja päätin hylätä tämänkin suunnitelman. Siispä uusi pitsikuvio kehiin ja kolmas kerta toden sanoo (ja lätkää katsellessa on aikaa neuloa).

Men i mitten på framstycket gick det snett igen. Den v-formade halsöppningen skulle börja i övre kanten av mönstret, men då det var dags hade stycket inte rätt höjd för halsöppningen. Dessutom märkte jag att mitten av salmiakrutorna putade fult ut, så jag beslöt att skippa den här planen också. Så fram med ett nytt spetsmönster och tredje gången gillt (och nu med hockeymatcherna passar det bra att sticka).

Koko-ongelma - Storleksproblem

Vaaleansininen vauvaneule josta piti tulla lomaneuleeni kohtasi ongelmia jo etukappaleen kohdalla: siitä piti tulla vaate puolitoistavuotiaalle, mutta se on todennäköisesti aivan liian iso (verrokkina 39-numeroinen jalkani).

Den ljusblåa babytröjan som skulle bli semesterstickningen stötte på problem redan vid framstycket: det skulle bli en tröja för en ett och ett halvt-åring, men den är antagligen alldeles för stor (som jämförelse min fot i storlek 39).

Neulomishaluni hävisi sen tien, sillä en ole varma kuinka paljon tätä jämälankaa on jäljella ja riittääkö se isompaan neuleeseen. Lapsilla tietysti on taipumuksena kasvaa joten siinä mielessä ei ole katastrofi vaikka neule olisikin nyt liian iso.

Min stickningslust försvann med det samma, för jag är inte säker på hur mycket jag har av det här restgarnet och om det räcker för en större tröja. Barn har förstås en tendens att växa så det är inte en total katastrof fastän tröjan nu skulle vara för stor.

Ongelmallinen pellavaneule - Problematisk linnestickning

Pellavaneuleelleni ei kuulu hyvää: kaikki kappaleet toista hihaa lukuunottamatta olivat valmiita ja kappaleet ommeltu, kun tajusin että etu- ja takakappaleet ovat aivan liian isoja ja kaulus liian pieni. Huokaus. Siispä purkamaan ja uutta neulomaan,uusi etukappale on näin paljon vanhaa takakappaletta pienempi. En tajua miten a) mittasin niin väärin ja b) en kokeillut kappaleita aikaisemmin.

Det går inte bra med min linnetröja: när alla delar förutom den andra ärmen var klara och ihopsydda märkte jag att fram- och bakstyckena är alldeles för stora och kragen för liten. Suck. Alltså sprätte jag upp och började på nytt, det nya framstycket är så här mycket mindre än det gamla bakstycket. Fattar inte a) varför jag mätte så fel b) varför jag inte provade styckena tidigare.

Lopullinen Möhkis - Slutlig Heffis

Eipä mennyt meikäläisen huovutus taaskaan putkeen. Möhköfantin pesukonelaihdutuskuuri oli toisaalta liian tehokas, toisaalta tehoton: koko ei pienentynyt niin paljon kuin toivoin, ja vaikka löysää nahkaa ei jäänyt eipä jäänyt pintakuviotakaan tarpeeksi.

Det blev igen inte så som det skulle. Heffaklumpens bantningskur var å ena sidan för effektiv och å andra sidan ineffektiv: storleken förblev överstor och trots att inget löst skinn kvarstår finn inte mycket kvar av ytstrukturen heller.

Nyppylät erottuvat enimmäkseen hyvin, mutta palmikot eivät eikä ristikon yläosakaan.

Knypplorna syns för det mesta bra, men inte flätorna eller korsmönstrets övredel.

Olkanauhan ketju onnistui kohtalaisesti, näyttää kivalta mutta on liian pitkä.

Axelbandet lyckades någonlunda, ser kul ut men är för långt.

Sohvasammakko sai tästä lymypaikan ja äitini mielestä tulos oli kiinnostava, mutta itse totean kuten kapteeni Haddock "Tuhannen turskattia!" ja pysyn luullakseni loppuvuoden tiukasti poissa huovuttamisesta.

Soffgrodan fick ett gömställe av klumpen och min mamma gillade resultatet, men själv konstaterar jag som kapten Haddock "Anfäkta och anamma!" och håller mig antagligen resten av året borta från allt vad tovning heter.

Pieleen menneet lapaset - Vantarna som blev pannkaka

Olen unohtanut raportoida huovutettujen lapasten lopputuloksesta. Raportti on valitettavasti murheellinen: toinen lapanen huopui huomattavasti enemmän kuin ensimmäinen, vaikka pesin samassa lämpötilassa ja samankokoisen pyyhkeen kanssa molemmat. Note to self: huovuta jatkossa työn kaikki osat samalla pesukerralla.

Jag har glömt rapportera om hur de tovade vantarna blev. Tyvärr är rapporten sorglig: den andra vanten tovade sig betydligt mer än den första, trots att jag tvättade båda i samma temperatur och tillsammans med en lika stor handduk. Note to self: tova i fortsättningen arbetets alla delar i samma tvättomgång.

Virkkasin lapasiin koristekukat ja ehdin kiinnittää sen ensimmäiseen lapaseen, mutta sekään ei onnistunut kovin hyvin. Kukka näyttää jotenkin päälle liimatulta ja luonnottomalta.

Som dekoration till vantarna virkade jag blommor och hann sy fast en på den första vanten, men inte heller det blev särskilt bra. Blomman ser på nåt sätt påklistrad och onaturlig ut.

Yhteenvetona voi vain todeta, että hommasta tuli täysi Canis lupus.

Som sammanfattning kan jag bara konstatera, att det blev åländsk efterrätt av hela grejen.

Per aspera ad astra

Tai ainakin mokasta käyttövaatteeksi. Garnstudion ohjeella ihanasta SilkeTweedistä (jonka valmistus ikävä kyllä on lopetettu) neulomani takki oli valmistuessan liian pieni tai ainakin nappirivi irvisteli, ja palmikkoneule oli liian suuritöistä purettavaksi. Ensin elättelin toiveita laihtumisesta (joo niin varmaan...) jolloin neule sopisi, kunnes tässä päivänä eräänä tajusin että voisin muokata siitä neulepuseron ja samalla päästä eroon irvistävästä etumuksesta.

Eller åtminstone från misslyckande till användbart plagg. Koftan som jag stickade med Garnstudios beskrivning av det härliga garnet SilkeTweed (som tyvärr inte längre tillverkas) var för stor eller åtminstone satt knapparna dåligt, och flätmönstret var för arbetsdrygt för att rivas upp. Först hoppades jag på att gå ner i vikt (haha..) så att koftan skulle sitta bra, tills jag häromdagen kom på att jag kunde omforma den från kofta till tröja och bli kvitt de glappande knapparna.

Idea toimikin hyvin, ja nyt minulla on epäonnistumisen sijaan yksi käyttövaate lisää. Jee!

Idén funkade bra, så nu har jag istället för ett misslyckat projekt ett användbart plagg till. Hurra!

Kuvien ottaminen tähän aikaan vuodesta sen sijaan on kamalaa, huokaus. Olkaa kilttejä älkääkä kiinnittäkö huomiota silmäpusseihini.

Att ta bilder är däremot hemskt den här tiden på året, suck. Var snälla och ignorera påsarna under mina ögon.

Villakonttorineule - Yllekontortröjan

Koska uusia neuleita ei ole esiteltäväksi, kompensoin vaatekaapin syövereistä kaivetuilla. Ostin Berliinistä kesällä 2007 lankoja Wollkontor eli Villakonttori -nimisestä kaupasta. Ajattelin että langat olisivat valokuvien ohella mukava matkamuisto (currywurstin maun lisäksi).

Eftersom jag inte har nya stickningar att uppvisa, kompenserar jag med fynd ur klädskåpet. Jag köpte sommaren 2007 i Berlin garn från en butik vid namnet Wollkontor, alltså yllekontoret. Tänkte att garn skulle vara en trevlig souvenir vid sidan om fotografier (och minnet av smaken av currywurst).

Neuleesta ei kuitenkaan tullut aivan sopivaa, se on liian lyhyt ja väärällä korkeudella oleva vyötärö pussittaa. Käytän neuletta satunnaisesti hameen kanssa, housujen kanssa se ei toimi lainkaan.

Men tröjan blev inte riktigt bra, den sitter illa för den är för kort och midjan för högt, samt ärmarna lite påsiga uppe. Jag använder tröjan ibland med kjol, med byxor passar den inte alls.

Malli/Mönster: Jaeger Coats, Moda 3/2007 (hieman muokattuna/litet omformad)

Lanka/Garn: ?

Malli sinänsä on kiva, ja istuisi varmaan paremmin myös jos sen tekisi ohuemmella langalla. Suunnittelen ehkä käyttäväni etukappaleen palmikkokuviota tulevassa neuleessa Norolangasta.

Idén i modellen är kul, och skulle säkert sitta bättre om man också använde tunnare garn. Jag funderar på att använda framstyckets flätmönster i den kommande tröjan av Norogarnet.

Aina ei onnistu osa II - Ibland lyckas det inte del II

Tästäkään ei tullut sellaista kuin piti, ja koko on vaihteeksi liian iso. Malli on Moda-lehdestä nro 6/2005, lanka mohairlankaa jonka nimen olen valitettavasti unohtanut. Ohje lehdessä oli Sandnesin langalle Kitten mohair, jota olen aikaisemmin nuelonut ja ollut siihen tyytyväinen. Olisi siis kannattanut valita sitä tähänkin.

Den här blev inte heller så som jag tänkt, och storleken är för omväxlings skull för stor. Modellen är från tidningen Moda nr 6/2005, garnet är ett mohairgarn som jag tyvärr inte minns namnet på. Mönstret var för garnet Kitten Mohair av Sandnes, som jag tidigare stickat med och gillat, så jag borde ha valt det.

Kokeilin neuletta myös vyön kanssa, ehkä hieman parempi niin. Valitettavasti en ole tottunut käyttämään vöitä tällä tavalla joten saa nähdä tuleeko tätä lainkaan käytettyä. Pläää II.

Jag provade också tröjan med ett bälte, lite bättre kanske så. Men jag är ovan att använda bälten på det här sättet så får se om jag alls kommer att använda tröjan. Bläää II.

Aina ei onnistu osa I - Ibland lyckas det inte del I

Otsikko viittaa siihen että itse tehden luulisi saavansa oikean kokoista, mutta outoa kyllä se ei aina onnistu. Tässä surullinen esimerkki:

Rubriken syftar på att när man stickar plagg till sig själv skulle man ju anta att resultatet är ett plagg som sitter perfekt och är rätt storlek - men så är det tyvärr inte alltid. Här ett sorgligt exempel:

Neuloin Garnstudion ohjeen mukaan (linkittäminen ei juuri nyt onnistu, firman nettisivu on ollut jo viikon verran epäkunnossa) nätin neuletakin saman firman langasta Silke-Tweed, joka on värisävyjensä ja tuntumansa ansiosta eräs suosikkilankani. Valitettavasti mittaukset menivät pieleen (ja kyllä, tein mallitilkun ensin) joten neuleesta tuli liian pieni ja napit kinnaavat rumasti. Palmikoiden neulominen helmaan ja kädentielle oli tuskastuttavan hidasta, joten päätin olla purkamatta vaikka huomasinkin koko-ongelman puolivälissä. Nyt ei auta muu kuin käyttää neuletta avonaisemmin tähän tapaan vain ylin nappi kiinni. Pläää.

Jag stickade en nätt kofta enligt modell från Garnstudio (deras webbsida har varit i olag redan en dryg vecka, därför ingen länk) av garnet Silke-Tweed från samma firma som är ett av mina favoritgarn på grund av färgurvalet och konsistensen. Tyvärr mätte jag fel (och ja, jag stickade en provbit först) och resultatet är en kofta som är alltför liten så att knapparna stramar fult åt. Jag märkte felet halvvägs, men eftersom det gick långsamt att sticka flätorna nere och vid manschetterna beslöt jag att inte riva upp, så nu får jag ha den endast med den översta knappen fast. Bläää.