Tuleva meribiologi tarvitsi huoneeseensa kirjoituspöydän. Koska huoneessa on vaaleansinisten seinien seurana vain valkoisia kalusteita, halusin sinne värikkään kirjoituspöydän antamaan huoneelle ryhtiä. Alkoi siis tukevan täyspuisen kalusteen metsästys, kalusteen jonka voisin maalata pojan toiveen mukaisesti siniseksi.
Den blivande marinbiologen behövde ett skrivbord. Eftersom hans rum har ljusblå väggar och bara vita möbler ville jag ha ett färggrannt bord som skulle ge rummet lite prägel. Så jag börja spana efter en stadig möbel i helträ som jag skulle kunna måla blått enligt hans önskan.
Sopiva pöytä 60-luvulta löytyi tori.fi -palvelusta 20 euron kohtuulliseen hintaan. Pöytä oli kulunutta pintaa lukuun ottamatta hyväkuntoinen, mutta puunvärisenä sangen tavanomainen.
Jag hittade ett passligt bord från 60-talet via tori.fi till det facila priset på 20 euro. Bordsytan var ganska sliten men annars var bordet i gott skick, men ganska oansenligt med sin träfärg.
Lyhyen hiomisen, paklaamisen ja pohjamaalaamisen jälkeen maalasin pöydän pojan valitsemalla sinisen sävyllä, jota tarvittiin kolme kerrosta ennen kuin olin tyytyväinen sen peittävyyteen. Koska olin pojan huoneen seinien värin suhteen käyttänyt veto-oikeutta (ja siten julmasti estänyt huonetta muuttumasta kirkkaan turkoosiksi luolaksi) annoin hänen tällä kertaa valita värisävyn aivan itse.
Efter lite slipande, spacklande och bottenfärg målade jag bordet med en blå ton som sonen valt, och som det behövdes tre lager av före jag var nöjd. Eftersom jag använt mig av vetorätt när det gällde hans väggfärg (och på så sätt grymt hindrat att rummet blivit en turkos grotta) lät jag honom den här gången välja tonen alldeles själv.
Värisävy tuo mieleen smurffin, mutta on sinänsä kaunis sininen ja smurffiassosiaatioista huolimatta pöydästä tuli oikein hieno. Pojan mielestä parasta siinä on lukittava pöytälaatikko, jonne voi piilottaa asoita isoveljen ulottumattomiin.
Färgen får mig att tänka på en smurf, men är i sig en vacker blå och trots smurfassociationerna blev bordet riktigt fint. Enligt ägaren är det bästa med bordet den låsbara bordslådan, där han kan gömma grejer utom räckhåll för storebror.
Den blivande marinbiologen behövde ett skrivbord. Eftersom hans rum har ljusblå väggar och bara vita möbler ville jag ha ett färggrannt bord som skulle ge rummet lite prägel. Så jag börja spana efter en stadig möbel i helträ som jag skulle kunna måla blått enligt hans önskan.
Sopiva pöytä 60-luvulta löytyi tori.fi -palvelusta 20 euron kohtuulliseen hintaan. Pöytä oli kulunutta pintaa lukuun ottamatta hyväkuntoinen, mutta puunvärisenä sangen tavanomainen.
Jag hittade ett passligt bord från 60-talet via tori.fi till det facila priset på 20 euro. Bordsytan var ganska sliten men annars var bordet i gott skick, men ganska oansenligt med sin träfärg.
Efter lite slipande, spacklande och bottenfärg målade jag bordet med en blå ton som sonen valt, och som det behövdes tre lager av före jag var nöjd. Eftersom jag använt mig av vetorätt när det gällde hans väggfärg (och på så sätt grymt hindrat att rummet blivit en turkos grotta) lät jag honom den här gången välja tonen alldeles själv.
Värisävy tuo mieleen smurffin, mutta on sinänsä kaunis sininen ja smurffiassosiaatioista huolimatta pöydästä tuli oikein hieno. Pojan mielestä parasta siinä on lukittava pöytälaatikko, jonne voi piilottaa asoita isoveljen ulottumattomiin.
Färgen får mig att tänka på en smurf, men är i sig en vacker blå och trots smurfassociationerna blev bordet riktigt fint. Enligt ägaren är det bästa med bordet den låsbara bordslådan, där han kan gömma grejer utom räckhåll för storebror.
 |
| Tyytyväinen sinitarranmuovaaja pöytänsä äärellä - En nöjd blutackformgivare vid sitt bord |
Mycket fint blev det! Möbler alltså, man kan få så billigt och bra använda möbler. Kräver bara lite sökande.
VastaaPoista