torstai 31. maaliskuuta 2011

Pendolinoneulontaa - Pendolinostickning

Tänään ja huomenna seminaarimatkalla Turussa ja Rymättylässä. Seminaarit ilman neuletyötä ovat minulle tuskaa, en pysty keskittymään pelkkään kuuntelemiseen ja PowerPointien katsomiseen ilman että teen jotain käsilläni. Joten parempi että mukana on neule, ajatukset eivät karkaile eikä tule piirreltyä papereita täyteen pikku-ukkoja. Varsinais-Suomeen matkaa Papukaijan sijaan hidas harmaa merino, jonka hihan tai hihat toivon saavani valmiiksi. Ja junassa on hyvin aikaa neuloa.

Idag och imorgon är jag på seminarieresa i Åbo och Rymättylä. Seminarier utan stickning är för mig rena pesten, har svårt att koncentrera mig på att bara lyssna och se på PowerPoint-presentationer utan att göra något med händerna. Så bättre att ha en stickning med än att fundera på annat eller rita pappren full med gubbar. Till Egentliga Finland reser i stället för Papegojan den långsamma gråa merinon, ja hoppas få en eller båda ärmarna färdiga under resan. Och på tåget har jag också tid att sticka.

keskiviikko 30. maaliskuuta 2011

Papukaija - Papegojan

Puroa piti sitten heti päästä kokeilemaan. En halunnut neuloa pelkkää sileää, joten ajattelin että ainakin yksi palmikko pitää puserossa olla.

Det nya garnet måste genast testas. Jag ville inte sticka bara slätstickning, så jag tänkte att åtminstone en fläta måste tröjan ha.


Mutta tässä vaiheessa lopputulos ei näyttänytkään hyvältä. Pätkävärjätyt langat näyttävät mielestäni aina paremmalta kerässä kuin neulottuna, sillä kerässä sävyt ja siirtymät niiden välillä näkyvät.

Men när jag kom så här långt gillade jag inte alls resultatet. Oftast ser garn av den här typen med många färger i samma nysta bättre ut som nystan än som stickning, för färgernas och skiftningarna mellan dem framträder bäst på nystanet.


Mutta jos neuloo leveitä kappaleita syntyy kapeita raitoja eikä sävyliukumaa. Piti siis miettiä uusiksi, ja kehittää malli jossa koostuu kapeammista kappaleista. Syntyi Papukaija:

Men om man stickar breda stycken blir det ränder och skiftningar mellan färgerna försvinnner. Så jag fick tänka om, och fundera ut en modell som består av smalare stycken. Det blev en Papegoja:


Nyt sävyt vaihtuvat kauniisti, ja minulla on selkeä visio neuleesta. Saa tosin nähdä miten tämä kokeilu onnistuu, mutta Papukaijan neulominen on hauskaa ja nopeaa.

Ny byts färgerna vackert, och jag har en klar vision av hur plagget ska bli. Få se om experimentet lyckas i verkligheten, men Papegojan är snabb och rolig att sticka.

maanantai 28. maaliskuuta 2011

Novita

Pohdin mitä tehdä eilen ostamastani Puro-vuoresta. Anttilan tarjouksen bongatessani päätin tehdä superkauniin neuletakin jonka näin Novita-lehden kesänumerossa 2010:

Har funderat på vad jag ska göra av garnberget jag köpte igår. När jag såg erbjudandet på Anttila tänkte jag att jag skulle göra den här jättevackra koftan som fanns i Novita-tidningens sommarnummer 2010:


Mutta sitten huomasin että malli oli Puro Batik -langalle, ei Puro-langalle. Ja batik on 100% akryyliä, eikä violettia sävyä ainakaan Anttilassa enää ollut. Ja 100%:n muovilankaan minä en aikaani laita. Puro sen sijaan on 100% villaa, ja sävyt kivoja. Hamstrasin siis sitä, mutta se on sen verran paksua että tuollaisesta kirjoneuleesta tulisi liian tönkkö. Eli pohdinta jatkuu. Langassa on sen verran eloa jo värien puolesta - varsinkin tuossa riemunkirjavassa - että se pääsee parhaiten esiin sileässä neuleessa. Sitä olisi myös nopea neuloa, ei merkityksetön seikka sekään.

Men sen visade det sig att beskrivningen var för Puro Batik-garnet, inte Puro. Och batikgarnet är 100% akryl, och den violetta versionen fanns åtminstone inte längre på Anttila. Och jag sätter inte min tid på garn som är 100% plast. Puro-garnet däremot är 100% ylle, och färgerna trevliga. Så jag hamstrade av det, men det är så pass tjockt att en kofta med sådant här mönster skulle bli för plåtaktig. Så jag måste fortsätta fundera. Garnet har så pass levande färger - i synnerhet det grannare - att det skulle passa bäst till slätstickning. Och det skulle ju dessutom gå snabbt att sticka, vilket har en viss betydelse.

En kyllä tajua miksi niin moni Novitan langoista on muovia. Onko niillä tosiaan niin kova kysyntä? Ymmärrän toki että ne kestävät kulutusta paremmin ja sopivat villa-allergikoille, mutta 100%:n villan osuus on valitettavasti Novitan valikoimissa poikkeus eikä sääntö. En itsekään pidä villasta suoraan iholla, mutta keinokuitua inhoan vielä enemmän. Ja jos kerran näen paljon vaivaa tekemällä jotakin käsin, haluan että materiaalit ovat laadukkaita. Novitan langoista Floricassa ja Purossa on kauniit värisävyt, ja Nallea tai 7-veljestä käytän satunnaisesti, mutta siihen se taitaa jäädä ellei koostumuspolitiikka muutu. Ugh!

Måste säga att jag inte förstår varför så många av Novitas garn är plast. Finns det verkligen så stor efterfrågan? Jag förstår bra att de är tåligare och passar ylleallergiker, men 100% yllegarn är tyvärr ett undantag i Novitas urval. Jag gillar inte själv ylle mot bar hud, men konstfibrer är ännu värre. Och om jag stickar något för hand med mycket möda och stort besvär vill jag att materialet är av bra kvalitet. Av Novitagarnen gillar jag bäst Florica och Puro, de har båda en vacker färgkarta. Nalle och 7 bröder använder jag då och då, men i övrigt håller jag mig borta från Novitas garn om inte materialpolitiken ändras. Ugh!

sunnuntai 27. maaliskuuta 2011

Ostostunnustuksia - Shoppingbekännelser

Kävin lauantaina kirppiskierroksella ja mukaan tarttui hauska kahvikannu...
Var igår på loppisrunda, hittade en rolig kaffekanna...


... ja lautanen joka sopii eriparisiin kahvikuppeihini. Sekä kivi-, simpukka- ja fossiilikokoelman alustaksi.

... och en tallrik som matchar min samling kaffekoppar, och också som underlag för sten-, snäck- och fossilsamlingen.



En varsinaisesti tarvitse kannua enkä lautasta, mutta koska olen viimeksi ostanut kavikannun vuonna 1999 ja toisen siis nyt annan itselleni anteeksi. Eikä lautanenkaan ollut hinnalla pilattu.

Egentligen behöver jag varken kannan eller tallriken, men eftersom jag senast köpt en kaffekanna år 1999 och den andra nu förlåter jag mig. Och tallriken var inte dyr heller.

Sen sijan tätä on vaikeampi perustella:
Det som däremot är svårare att motivera är det här:


Minunhan ei pitänyt ostaa lankaa pitkään aikaan, tai korkeantaan mustaa toiseen hameeseen. Mutta sitten Anttila meni ja tarjosi kuponkia jolla sai -30% neulelangoissa, ja minähän sorruin.

Jag skulle ju inte köpa garn på en lång tid, men så erbjöd Anttila en kupong som gav -30% rabatt på garn, och jag kunde inte motstå.

keskiviikko 23. maaliskuuta 2011

Kevätkukkia - Vårblommor

Minua taitaa vaivata paha kukkakuvauskausi.
Jag tycks ha pippi på att fotografera blommor.



Perunanarsissit ovat uusi tuttavuus minulle, paitsi kauniita myös tuoksuvia.
Potatisnarcisserna är en ny bekantskap för mig, både vackra och doftande.

tiistai 22. maaliskuuta 2011

Hiljaa hyvä tulee - Sakta men säkert

Kevätpäivän tasauksen jälkeen on niin valoisaa että töiden jälkeen arki-iltoinakin voi ottaa kelvollisia kuvia :-O

Efter vårdagjämningen är det så pass ljust att det går att ta hyfsade bilder på vardagskvällar efter jobbet :-O


Palmikkoneuleeni etenee hitaasti, mutta toivoa antaa se että takakappale valmistui ja nyt on jäljellä vain pienempiä kappaleita. Hihan kolme palmikkoa etenenevät ihan toisella vauhdilla kuin takakappale.

Koftan med flätor framskrider sakteligen, men nu är bakstycket klart och bara mindre delar återstår. De tre flätorna på ärmen avancerar betydligt snabbare än bakstycket.

perjantai 18. maaliskuuta 2011

Hame jämälangoista - Kjol av restgarn

Tallinnanlankaprojektien välissä päätin neuloa hameen jämäksi jääneistä harmaista 7-veljeksestä. Ideana oli tehdä kolmella sävyllä kellohame, ja alareunaan pitsikoriste.
Mellan alla projekt av garnen jag köpte från Tallinn stickade jag av tre gråa nyanser restgarn (Novita 7 bröder) en klockkjol med spetsdekoration i fållen.


Hameen tein omasta päästä, alareunan pitsi on kirjasta Neulojan niksit.
Kjolen stickade jag utan beskrivning genom att prova mig fram, spetskanten är från boken nedan.


Pitsikoristetta oli hauska neuloa, sillä se tehtiin poikittain:
Spetsen var kul att sticka eftersom den stickades på tvären:


Hameen ideana oli kolme yhtä leveää harmaan sävyistä kaitaletta, ja alareunassa musta pitsi. Sain kaiken neulottua aika nopeasti, eikä päättelystäkään tullut ongelmaa kuin kyseessä oli pyöröneule. Mutta sitten alkoivat muut ongelmat...
Idén var att kjolen skulle bestå av tre lika breda partier i olika gråa nyanser, och en svart spets i fållen. Jag stickade allt ganska snabbt som rundstickning, så det blev inget problem med ihopsyendet. Men istället blev det andra problem...

Alareuna kiertyi rullalle.
No sehän siliää silittämällä, ajattelin.
Eipä silinnyt.
No kyllä se sitten pysyy suorana kun kiinnitän siihen pitsin, järkeilin.
Eipä auttanut, alareuna ja pitsi kiertyivät rullalle.
Piru vie! Jos käännän alareunan kunnolla nurjalle ja ompelen sitten pitsin se varmaan pysyy, päätin.
Juu, pysyy kyllä mutta alin tummanharmaa kaitale (ja samalla koko hame) lyheni pari senttiä, eikä kaitaleiden symmetriasta ole enää tietoakaan...

Fållen rullade sig.
Nå, den artar sig väl om jag stryker den, tänkte jag.
Den artade sig inte.
Nå, den hålls väl på plats efter att jag sytt spetsen, antog jag.
Den hölls inte på plats, utan både fåll och spets rullade sig.
Förbaskat! Om jag vänder några cm av fållen på aviga sidan och syr sedan spetsen ska den väl hållas.
Jovisst hölls den, men det nedersta mörkgråa partiet (och samtidigt hela kjolen) förkortades så att symmetrin förstördes...


Prototyypiksi lopputulos on ihan hyvä, ja olen jo esiintynyt hameessa julkisesti. Lämmin ainakin. Tekisi mieli tehdä uusi parempi versio mustasta langasta (esim. silkki-villasekoitteesta), tarvetta mustalle hameelle olisi.
För att vara en prototyp är jag ändå relativt nöjd, och har till och med använt kjolen publikt. Varm är den åtminstone. Jag skulle ha lust att göra en ny bättre version av svart garn (t.ex. siden-yllegarn), skulle behöva en svart kjol.

sunnuntai 13. maaliskuuta 2011

Mohairpusero valmistumassa - Mohairtröja på kommande

Sininen mohairpuseroni on levitetty kuivumaan, ja koesovituksessa todettu sopivaksi.
Den blåa mohairtröjan är på tork, och visade sig i provningen vara rätt storlek.


Ongelmia tosin aiheuttavat hihat, joista en halunnut tehdä ohjeen mukaisia. Sen sijaan ajattelin tehdä ne samanlaisesta röyhelösta joita tulee kaksi etukappaletta somistamaan, mutta kokeilussa se idea osoittautui sudeksi. Joten täytyy keksiä jotain muuta.

Det är visserligen lite problem med ärmarna, eftersom jag inte ville följa beskrivningen. I stället tänkte jag göra ärmarna av likadana spetsar som ska pryda framstycket, men den idén fungerade inte. Så nu får jag hitta på något annat.

Kuvasta muuten käy selvästi ilmi etten omista kunnollista levitysalustaa, vaan levitän kappaleet nuppineuloilla pyyhkeelle ja sumutan. Ei kovin ammattimaista, mutta helppoa ja toimivaa. Ja pyyhkeelle mahtuu leveämpiä kappaleita kuin silityslaudalle, siksi pidän useimmiten hidasta kuivumista silittämistä kätevämpänä.

Ur bilden framgår annars att jag inte har ett ordentligt underlag att fästa de färdiga delarna på, utan fäster dem med knappnålar på en handduk och fuktar med sprayflaska. Inte särskilt proffsigt, men det funkar. Och det ryms bredare stycken på en handduk än på strykbrädet, så därför föredrar jag långsammare självtorkning i stället för att stryka delarna.

lauantai 12. maaliskuuta 2011

Kevätinspiraatiota - Vårinspiration

Kaunis auringonpaiste inspiroi tallentamaan keväisiä kukkakuvia:
Det vackra solskenet inspirerade till våriga blomsterbilder:






Ja lopuksi vielä taiteellinen "Samansävyiset langat ja tulppaanit keväisellä pöytäliinalla" -asetelma:

Och till sist ett konstnärligt stilleben "Garn och tulpaner i samma nyanser på en vårig bordduk":

torstai 10. maaliskuuta 2011

Tahtoo kirjoja - Vill ha böcker

Uusia kirjoja tekee aina mieli, vaikka kirjahylly näyttää tältä:
Jag har alltid lust att skaffa nya böcker, fast bokhyllan ser ut så här:


Taannoisella käynnillä Akateemisen harrastekirjaosastolla löysin taas himottavan neulekirjan, Lynne Wattersonin The very easy guide to lace knitting.

På mitt senaste besök i Akademens hobbyböcker hittade jag igen ett stickningsverk, The very easy guide to lace knitting av Lynne Watterson.


Helppotajuisia ohjeita upeista pitsineuleista, ah ja voih! Varsinkin kannessa oleva lehtipitsi on iiiiihanaa - vaikka en ole varma miten ihana sitä on neuloa, täytyisi kai aloittaa jollain pienemmällä työllä. Unohdin myös katsoa mitä kirja maksaa, koska olin vakaasti päättänyt (sillä kertaa) olla ostamatta kirjoja (vihkoja ei lasketa). Voi olla että ensi viikon palkkapäivänä palaan sylttytehtaalle...

Tydliga beskrivningar av underbara spetsmönster, ack och suck! I synnerhet bladspetsen på pärmen är hääärlig - fast jag inte vet hur härligt det skulle vara att faktiskt sticka spetsen, borde kanske börja med något mindre projekt. Jag glömde också kolla vad boken kostar, eftersom jag hade beslutat att inte (den gången) köpa böcker (häften räknas inte). När nästa veckas lönedag kommer kan det nog hända att jag måste tänka om...

keskiviikko 9. maaliskuuta 2011

Tallinnanlankaprojekti nro 2 - Tallinngarnprojekt nr 2

Koska ensimmäinen projekti on kokoonompelua vaille valmis oli aika saada seuraava puikoille. Värillisen mohairlangan jälkeen vuoron sai harmaa merinovilla, josta tulee jakkumainen villatakki palmikkoneuletta:

Eftersom mitt första projekt är så pass färdigt att delarna bara ska sys ihop var det dags att starta nästa. Efter det granna mohairgarnet gick turen till det gråa merinogarnet, som ska bli en kavajliknande kofta med flätstickning:


Eli uskoakseni hyödyllinen arkivaate. Malli on Moda-lehdestä 2/2009, muokkaan tosin sitä hieman niin että palmikot ovat tasaleveitä eikä jakkuun tule taskuja. Lanka tuntuu todella mukavalta neuloa, vaikka palmikot etenevätkin melko hitaasti. Kärsimättömälle luonnetta kasvattava projekti siis.

Det ska hoppeligen bli ett användbart vardagsplagg. Beskrivningen är från Moda 2/2009, men jag ändrar mönstret så att flätorna är lika breda och det blir inga fickor på min kofta. Garnet är jätteskönt att sticka, men flätorna avancerar ganska långsamt. Ett karaktärsfostrande projekt för den otålige alltså.

tiistai 8. maaliskuuta 2011

Neuleohjelmaa telkusta - Stickningsprogram i tv

Huomasin pari viikkoa sitten sattumalta että Liviltä tulee pe, la ja su ohjelma nimeltä Neulontakerho. Kuulosti kiinnostavalta ja piti tietysti katsoa. Puolen tunnin ohjelma on alkuperäiseltä nimeltään Kniity gritty, ja esittelee joka jaksossa yhden tai pari neuleprojektia neulesuunittelijan johdolla, joita kolme neuleharrastajaa sitten neuloo studiossa ja kommentoi työn kulkua.

Märkte av en slump att det på Liv-kanalen kommer fredag, lördag och söndag ett stickningsprogram, Neulontakerho. Lät intressant och behövde naturligtvis utforskas. Det visade sig vara ett amerikanskt program Knitty gritty, som i varje 30-minutersavsnitt presenterar ett eller flera stickningsprojekt under ledning av någon stickningsdesigner, och som tre stickningsintresserade sedan stickar i studiosoffan och kommenterar arbetets gång.

Ohjelman nettivisujen mukaan se "presents fresh, fierce and fabulous ideas for creative knitters of all skill levels" mikä kuulostaa hyvältä. Neljä jaksoa nähtyäni en kuitenkaan vielä ole vakuuttunut siitä että ideat ovat fierce tai fabulous, eikä ohjeiden seuraaminen telkusta tunnu luontevalta vaikka työvaiheet esitellään selkeästi ja ohjeet löytyvät ohjelman kotisivuilta. Omassa tahdissa eteneminen kirjallisten ohjeiden pohjalta on enemmän minun juttuni. Mutta onhan se mukavaa että neulominen saa näköradioaikaakin. Lempiohjelma Neulontakerhosta ei kuitenkaan tule - sen sijan on jo varannut Muodin huipulle (kelpaa sekä kotimaisena että alkuperäisenä). Vajaa tunti enää niin minä ja neuletyöni liimaannumme telkkarin ääreen viikon (tv)kohokohdan ajaksi. "Make it work!"

Enligt programmets hemsida lär det "presents fresh, fierce and fabulous ideas for creative knitters of all skill levels" som ju låter bra. Men efter att sett fyra avsnitt är jag inte så övertygad om att idéerna är fierce eller fabulous, och att följa med beskrivningarna i tv känns främmande - trots att arbetsskedena visas tydligt och beskrivningarna finns på programmets webbsida. Att sticka i egen takt enligt ett skriftligt mönster är nog mera min grej. Men visst är det kul att stickning syns i tv också. Favoritprogram blir Neulontakerho ändå inte, den platsen har redan Muodin huipulle reserverat (både som original och inhemsk version). Om en knapp timme parkerar jag med min stickning framför tv:n för veckans (tv)höjdpunkt. "Make it work!"

sunnuntai 6. maaliskuuta 2011

Projektinhallintaa - Projekthantering

Käväisin perjantaina Akateemisessa kirjakaupassa plaraamassa neulekirjoja. Hyppysiin osui mm. Neulepäiväkirja, teos johon voi tallentaa omat neuleprojektinsa ja liimata lankavyötteet. Vaikka idea on hyvä oli suurin osa kirjasta neulomisen alkeita eikä omille ohjeille ollut tillaa, joten minun tarpeitani se ei vastannut. Inspiroiduin kuitenkin niin että marssin siinä samassa kerrosta alemmas ja ostin kaksi vihkoa uudeksi neulearkistokseni:

Gick på fredagen till Akademiska bokhandeln för att kolla in stickningslitteratur. Stötte bland annat på en stickningsdagbok, som man kan skriva in sina egna projekt i och limma in garnbanderollerna. Trots den goda idén handlade boken mycket om grunderna till stickning och det fanns inget utrymme för egna beskrivningar, så den passade inte mina behov. Jag blev ändå så inspirerad att jag marscherade en våning neråt och köpte två häften som ska bli mitt nya stickningsarkiv:


Oranssi muistikirja on kallis Ordning & redan ja siinä on valkoiset sivut, siitä tulee lopullinen arkisto. Punaisessa on viivalliset sivut ja sitä aion käyttää muistinpanoihin porjektin aikana. Ai miksi kaksi muistikirjaa? Siksi että minulla on TODELLA karmea - kutakuinkin lukukelvoton - käsiala, josta en aina edes itse saa selvää. Neuloessa jotakin joka ei 100 % vastaa ohjetta kirjoitan nopeasti ylös ratkaisut (esim. silmukkamäärät ja kavennukset), jolloin käsiala on sydänkäyrään verrattavaa raapustusta. Ja joskus menee pieleen ja täytyy kokeilla uudestaan, ja muistiinpanotkin menevät uusiksi. Siksi projketin aikana muistiinpanoni näyttävät tältä:

Det orangea häftet var ett dyrare från Ordning & reda med blanco sidor som ska bli det slutgiltiga arkivet. Det röda har streck på sidorna och ska användas till anteckningar under projekten. Varför då två häften? För att jag har USEL handstil - näst intill oläslig - som inte ens jag själv alltid kan tyda. Om jag stickar något och inte följer beskrivningen till hundra procent skriver jag snabbt upp t.ex. antalet maskor och avmaskningar, och då blir handstilen förskräcklig. Dessutom lyckas det inte alltid på första försöket, och då måste också anteckningarna ändras. Resultatet blir att mina anteckningar ser ut så här:


Siksi on parempi että raapustan projektinaikaiset harakanvarpaat halvempaan muistikirjaan, ja arkistoin sitten valmiit muistiinpanot puhtaaksi kirjoitettuina pirteään muistikirjaan. Uudella inspiroivalla systeemeillä toivon saavani arkistoni kuntoon - ja lukukelpoiseksi.

Så det är bättre att skriva ned anteckningarna med den hemska handstilen medan projektet pågår i ett billigare häfte, och sedan skriva ner den färdiga beskrivningen i ett vackert häfte utan överstreckningar och klott. Med det här nya inspirerande systemet hoppas jag få mitt arkiv i skick - och läsligt.

tiistai 1. maaliskuuta 2011

Tallinnanlankaprojekti nro 1 - Tallinngarnprojektet nr 1

Ennen vatsatautia aloitin ensimmäisen projektin Tallinnasta ostamistani langoista. Tekeillä on sinisestä mohairlangasta tällainen pusero:
Före magsjuakn påbörjade jag det första projektet av garn som jag köpte i Tallinn. Av det blåa mohairgarnet ska det bli en sådan här tröja:


Ohje on Moda-lehdestä numero 4/2010, mutta muokkaan hihoista erilaiset kuin kuvassa.
Modellen är från tidningen Moda 4/2010, men ärmarna gör jag lite annorlunda än på bilden.


Ja uusilla ruuspuisilla pyöröpuikoilla on ollut ilo neuloa, olen niihin enemmän kuin tyytyväinen.
Och med de nya stickorna i rosenträ har det varit en glädje att sticka, jag ör mer än nöjd med dem.

Sairasta menoa - Helt sjukt

Valitettavasti taas tuli pidempi blogihiljaisuus kun vatsatauti kaatoi viikoksi petiin - jo toisen kerran tänä talvena. Hei virukset, tiedoksi vaan että kiintiöni tämän taudin osalta on jo enemmän kuin täynnä! Olin välillä liian kipeä edes neuloakseni, mikä kertonee miten kurja olo oli.

Tyvärr blev det igen en längre bloggtystnad när jag för andra gången den här vintern fick magsjuka och låg i säng en vecka. Hej virusen, bara så ni vet så har jag fått mer än nog av den här sjukan! Jag var så sjuk att jag inte ens orkade sticka, vilket berättar hur illa jag mådde.