sunnuntai 6. maaliskuuta 2011

Projektinhallintaa - Projekthantering

Käväisin perjantaina Akateemisessa kirjakaupassa plaraamassa neulekirjoja. Hyppysiin osui mm. Neulepäiväkirja, teos johon voi tallentaa omat neuleprojektinsa ja liimata lankavyötteet. Vaikka idea on hyvä oli suurin osa kirjasta neulomisen alkeita eikä omille ohjeille ollut tillaa, joten minun tarpeitani se ei vastannut. Inspiroiduin kuitenkin niin että marssin siinä samassa kerrosta alemmas ja ostin kaksi vihkoa uudeksi neulearkistokseni:

Gick på fredagen till Akademiska bokhandeln för att kolla in stickningslitteratur. Stötte bland annat på en stickningsdagbok, som man kan skriva in sina egna projekt i och limma in garnbanderollerna. Trots den goda idén handlade boken mycket om grunderna till stickning och det fanns inget utrymme för egna beskrivningar, så den passade inte mina behov. Jag blev ändå så inspirerad att jag marscherade en våning neråt och köpte två häften som ska bli mitt nya stickningsarkiv:


Oranssi muistikirja on kallis Ordning & redan ja siinä on valkoiset sivut, siitä tulee lopullinen arkisto. Punaisessa on viivalliset sivut ja sitä aion käyttää muistinpanoihin porjektin aikana. Ai miksi kaksi muistikirjaa? Siksi että minulla on TODELLA karmea - kutakuinkin lukukelvoton - käsiala, josta en aina edes itse saa selvää. Neuloessa jotakin joka ei 100 % vastaa ohjetta kirjoitan nopeasti ylös ratkaisut (esim. silmukkamäärät ja kavennukset), jolloin käsiala on sydänkäyrään verrattavaa raapustusta. Ja joskus menee pieleen ja täytyy kokeilla uudestaan, ja muistiinpanotkin menevät uusiksi. Siksi projketin aikana muistiinpanoni näyttävät tältä:

Det orangea häftet var ett dyrare från Ordning & reda med blanco sidor som ska bli det slutgiltiga arkivet. Det röda har streck på sidorna och ska användas till anteckningar under projekten. Varför då två häften? För att jag har USEL handstil - näst intill oläslig - som inte ens jag själv alltid kan tyda. Om jag stickar något och inte följer beskrivningen till hundra procent skriver jag snabbt upp t.ex. antalet maskor och avmaskningar, och då blir handstilen förskräcklig. Dessutom lyckas det inte alltid på första försöket, och då måste också anteckningarna ändras. Resultatet blir att mina anteckningar ser ut så här:


Siksi on parempi että raapustan projektinaikaiset harakanvarpaat halvempaan muistikirjaan, ja arkistoin sitten valmiit muistiinpanot puhtaaksi kirjoitettuina pirteään muistikirjaan. Uudella inspiroivalla systeemeillä toivon saavani arkistoni kuntoon - ja lukukelpoiseksi.

Så det är bättre att skriva ned anteckningarna med den hemska handstilen medan projektet pågår i ett billigare häfte, och sedan skriva ner den färdiga beskrivningen i ett vackert häfte utan överstreckningar och klott. Med det här nya inspirerande systemet hoppas jag få mitt arkiv i skick - och läsligt.

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti

Kiitos kommentistasi!
Tack för din kommentar!